Lektion 1.

Det norska språket. Det finns för mycket att säga om ämnet. Jag tänkte säga några saker. Ska fatta mig kort så här inledningsvis. Det kommer bli nödvändigt att återvända hit.
Jag gillar det norska språket. Det ligger fint i mina öron. Jag hör positiva klanger, melodi och glädje. Ibland hör jag bara galenskap. Söta, naiva sammansättningar som emellanåt blir högst komiska.
En av principerna i språket - som jag har uppfattat det hela - är att man ofta sammanfogar två existerande ord för att beskriva ett tredje. Om en naturlig sammanfogning inte känns helt tillfredställande så fyller man gärna ut med ordet “troll”. Jag har ingen förklaring till detta. Det är nåt med norrmän och troll.
Mitt norska favoritord alla kategorier är “rumpetroll”. Jag har nämnt det förut, men vem kan få nog av det. Det är ordet som levererar varje gång man säger det. Rumpetroll betyder naturligtvis “grodyngel”. Inga konstigheter. Groda heter “frosk“, grodyngel heter rumpetroll. Så har norrmännen tänkt. Någon tyckte att det hängde ihop. Någon såg en svans som rörde sig i vattnet och fattade ett beslut. Det var kanske till och med ett uppenbart beslut. En rumpa, fastkopplad till nåt trollaktigt. Denne någon slog ihop det. Jag har dammsugit stora delar av Internet, men rumpetroll verkar ha ramlat bort från det etymologiska schemat. Lost in translation.
Ständigt dessa troll. Man ramlar in i otaliga trollsammanhang i detta land.
Jag har nyligen börjat på en skrivkurs. Har gått på en lektion så här långt. För att få igång skrivprocessen fick vi några små uppgifter som inledning. En av dem var att beskriva en sak utan att använda dess namn. Av någon anledning så började jag tänka på en “Slinky”, den där långa stålfjädern som vandrar nerför trappor.
Jag målar upp några bilder av den i huvudet, gör mitt bästa för att beskriva och sätter punkt. Mina klasskamrater gör detsamma och sen börjar vi gissa på varandras beskrivningar. Några kommer på vad jag har beskrivit och gestikulerar för att efterlikna rörelsen den gör nedför trappor. Det blir ett desperat sökande efter Slinkyns norska namn. Vår lärare kliver in i diskussionen: “Ja, det är en sån… vad heter den på norsk?” Han sträcker sig efter den norska översättningen. Sen når han fram: “Ja, Trappetroll!“
Trappetroll, självklart heter det så. Ett troll som tar sig nedför trappor. Jag borde ha gissat det själv. Jag har varit här tillräckligt länge för att inse det rimliga i den översättningen. Jag borde göra det till en språklig princip. When in doubt: Gissa på nåt med troll.