Angående skor & plågoandar...

Jag går ett varv runt kvarteret och försöker formulera några värdeladdade meningar som kan ge mig ett jobb. Det går, som man säger, sisådär. Hjärnan har gett upp för idag, den vill inte mer. Enligt det senaste CSN-beskedet så har jag investerat någonstans runt 200 000 kr i min skalle, men det kanske inte säger så mycket om dess prestanda. 200 000 kr - det är en omtumlande siffra. Det är en kryddad kunskapsnota, onekligen. Det är likvärdigt en fin liten sommarstuga där jag kommer ifrån. Vad fick jag för pengarna? Jag vet vilka Bergmans tre teman är, jag kan se värdet i sjukt långa kameraåkningar, och med lite alkohol i kroppen så kan jag hitta kopplingar till den tyska expressionismen i nästan vilket samtal som helst. Alkohol ja, jag fick en del av det för pengarna också. Det är ju en del av högskolestudierna, kanske en av de mest framträdande. Jag lämnar den tanken och går vidare.
Höger ben, sen vänster ben. Jag följer mina fötter. Jag behöver ett par nya skor. De jag går runt i har ett inbyggt svischande ljud i sig - det är naturligtvis inte bra. Det är irriterande, och personligen skulle jag tveka inför att anställa en kille med skor som ger ljud ifrån sig. Det är ett uppenbart tecken på bristande omdöme. Lyckas jag ta mig till en intervju, och om det sen står mellan mig och en människa till, så kanske min norske motståndare tar hem det hela med sina genomtysta dojor. Ibland är detaljerna direkt avgörande, jag kan ha en fördel eftersom jag tänker på dem.
Bläddrar igenom kalendern och ser att “Tyko” har namnsdag på onsdag. Det är också ett namn, Tyko, även om det inte toppat listan på årets bäbisnamn de senaste åren. Den första människan som hotade mig till livet hette just Tyko. Han var en stor hårig sak som klev in i puberteten som 9-åring och tvingades leva med smeknamnet “Apan“ under min högstadietid.
Apan Tyko, alltså - det subtila hör inte tonåren till. Tyvärr låg det nåt i det, Tyko hade onekligen den där felande länken vilande över sig. Hans länkar felade, och av någon anledning gillade han inte länkarna som utgjorde mig.
För en massa år sen jagade Tyko ifatt mig i en gränd och hotade med käftstryk. Jag bedyrade min oskuld i vad det nu var som fått Tyko att vilja ge mig stryk på käften, vilket måste haft någon slags effekt då Tyko nöjde sig med att knäcka min självkänsla istället för mitt näsben. Vissa formuleringar minns man bättre än andra - Tykos är en av de jag minns allra klarast:
-Om du inte var så jävla ful så skulle jag ha slagit ihjäl dig, sa han.
Apan Tyko tyckte jag var för ful för att slås ihjäl. Större män än jag själv har knäckts av mindre förolämpningar än så. Det är fortfarande öppna sår känner jag här i skrivande stund. Jag borde skriva ett brev och begära att Tyko stryks från den där högst uppdaterade listan av namnsdagsnamn. Sån är Niklas - han drar alla Tyko över en kam.
Sen går han och lägger sig. Kanske drömmer han. Möjligen om sommarstugor. Det visar sig nog framöver.