En gång i tiden stod jag rak i ryggen och deklarerade för världen med tydlig stämma att jag verkligen gillade den här låten. Jag kanske till och med inbillade mig att den aldrig skulle falla ur tiden. Det har den onekligen gjort. Jag hade fel angående Jon Secada. Han ramlade av tidsaxeln fullständigt. Har ändå tänkt en del på videon genom åren. Den satte sina spår. Stora känslor, vit fladdrande skjorta. Många bilder att minnas. Den dök upp igen under resan till Bulgarien. Kanske är denna video ett försök att bearbeta min ungdom. Vi tar det som utgångspunkt. Denna typ av remakes faller ju aldrig ur tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar