Författarskap och föräldraskap. Och Rocky IV.

Hej igen, och tack för senast.

Vi pratade ju lite om att jag har fått en dotter och skrivit en bok, och att dessa två händelser skulle bli grund till minst två blogginlägg. Min dotter kommer troligen aldrig att förlåta mig för detta, men vi startar med den där boken.

Har ingen källhänvisning här, men jag har hört att man måste ha skrivit två böcker för att få kalla sig för författare. Förövrigt verkar det helt ok att kalla sig för förälder utan att man för den delen skaffat fler än ett barn. Men, men, innan digressionen blir ett fett faktum så har jag alltså bara skrivit en bok så här långt, så jag säger bara att jag är författare ibland. En debutförfattare, brukar jag säga för att dodga eventuella stämningar från upphovsmänniskan bakom tvåboksnormen. Boken heter "Sjukhemmet" och den har alltså ytterst otippat blivit antagen och publicerad. Det var verkligen en longshot in the dark med orimligt dåliga odds, i en generellt riggad setting att den skulle göra det, men det gjorde den alltså. Det var under en lång tid verkligen skitmånga förlag som inte ville publicera den, men till slut hittade den ett hem, och för några dagar sedan fann den sig till och med fram till en recension i Aftonbladet, vilket lägger ytterligare nivåer till den där longshot-grejen jag svamlade om nyss. Vi får se hur långt den tar sig, jag gör vad jag kan för att marknadsföra den. Såg till exempel att jag i mitt förra inlägg formulerade bokens utgivning med meningen ”just kommit ut”. En lite märklig ordkombination så här i efterkant; som om jag liksom ”outade” min egen bok. Kanske var det just det jag gjorde i ett undermedvetet försök att locka till mig fler läsare. Det undermedvetna är boss. (Tack, Erlend Loe för den meningen.)

Jag tog mig friheten att skicka iväg ett ex av boken till de goda herrarna Erlend Loe och Fredrik Backman, och med någon slags orimlig karmaflax, som indikerar att jag måste varit minst moder Teresa i en tidigare existens, så svarar båda. Erlend tackar och säger att han ska läsa den. Backman säger att han ligger lite efter sin fru i serien Suits, men att han ska ta sig igenom den när, ja, när han har kommit ikapp henne antar jag. Vansinne. Om Sylvester Stallone klippte om Rocky IV och lade in en scen där han och Drago har högläsning för varandra ur Sjukhemmet så vore det inte större. Inte heller om någon erbjöd mig ett punktraderande minnespiller så att jag kunde se The Wire och Breaking Bad för första gången så vore det större. Inte heller om … ja, jag tror poängen gick igenom redan i Rocky IV-exemplet. Det är på den nivån. Hursom, det ser rätt fint ut för Sjukhemmet. Den har liksom flipperkulat sig igenom fler hinder än jag vågat hoppas på och nu lever den på många vis redan bortom min kontroll. I den där insikten att det faktiskt inte är så mycket min bok längre; utan att den tillhör alla som varit genomfina nog att vila sina ögon i den några timmar, och jag tänkte tacka lite för det redan nu. Till alla som läst och sedan tagit tid ur sina tidsklämmor till liv för att skriva en massa fina rader om den: att den framkallat både skratt och tårar, fått flera att tänka till och skrämmas upp av sjukhemsbilden som dröjt sig kvar på näthinnan. Jag blir rörd till tårar när jag läser sådan respons. Kom ihåg här att jag är förälder; man lipar en hel del när man blir det. Hjärtat bankar på utsidan kroppen och man fulgråter över det mesta. Så där, spring iväg och bygg några barn. Det är en bra sak. Mest troligt den bästa av saker. Jag ska själv få gå och väcka min dotter snart, vilket är ett av de flesta dagarnas allra vackraste ögonblick. Hon vaknar alltid med ett litet leende, och när man frågar om hon drömt något så svarar hon ofta: ”Jag har drömt om Kent.” Nu känner kanske inte du min dotter, men hon snackar inte om någon högst tillfällig Kent – hon snackar om bandet. Vi bör nog höras vidare angående musikprogrammeringen av detta barn.

Är du på utkik efter en ny bok så kan du klicka här: http://www.adlibris.com/se/bok/sjukhemmet-9789187576003

Vill du läsa lite om boken innan du klickar ovan så kan du klicka här: http://www.aftonbladet.se/kultur/article17630532.ab

Jag förstår helt om du inte alls känner dig upplagd för att att klicka på en massa länkar. Du hade säkert helt andra planer efter denna text. Spring iväg och gör vad det nu var istället. Som tidigare nämnt rekommenderar jag barnbyggande.