Min dotter, ordsmeden

Alla föräldrar är övertygade om att deras barn är mer än rimligt begåvade. Att de är proppfulla av talang och att deras DNA bär fler än ett spår av supermänniska. Varje unge är ett geni i sina förälders ögon. Jag är verkligen inget undantag, och idag fick jag ytterligare bevis. Hon lekte med sina bokstäver alldeles nyss; ofta håller hon upp dem och säger ”min bokstav” eller formar bokstavens ljud i klassisk ”Fem Myror”-stil. Idag lekte hon i tysthet med dem på golvet. Efter lite lekande så reser hon sig och går iväg mot nästa aktivitet. Bokstäverna ligger kvar på golvet i en så pass snygg formation att det ser ut som ett ord. Tittar sedan lite närmare och ser att det faktiskt är ett ord. Mitt barn, det 2.5-åriga geniet.

Fjåpzi. Det är så ett ord. Från och med idag i alla fall. Om jag förstår min dotters definition rätt så är fjåpzi ett karaktärsdrag som krävs för att bli en framgångsrik clown. Med största sannolikhet är det också en syditaliensk hamnstad. Geni, alltså.